Mitt i alla glada inlägg så måste jag bara få skriva en sak.

I dag är det två år sen min nalle försvann från jorden. Vad som tycktes börja med en vanlig förkylning utvecklades till vätska i lungor och förstorat hjärta.
Den senaste veckan med våran vän var väldigt tuff. Man såg dag för dag hur svag han blev. Ändå måste jag säga att jag är glad att det gick fort. Så han slapp lida för länge.

Tänker på min lilla Eros varje dag. Min första hund. Min bästa vän.
Nu har jag Power att gosa med. En helt underbar vovve.
Men alla har ju sina personligheter och Eros kommer aldrig komma tillbaka. <3