Carolina Dahlström

Detta var nog det tuffaste beslutet jag gjort. Men nu är det gjort: Jag har skickat ett mail till snubben som jag, för tillfälligt hyr min lägenhet till, att jag kommer tillbaka 1 Juni.

Så mina damer och herrar, jag flyttar tillbaka till min lilla by i Norrland. Jag hoppas dock på att jag inte stannar länge. Jag vill ju trots allt tillbaka hit till Santa Barbara. Men just nu känns det rätt att flytta tillbaka, jobba lite. Get my mind staight. 
Jag var väldigt nära på att sälja lägenheten, men jag är glad att jag hann ångra mig innan det blev alldeles försent. Jag vill ju inte flytta tillbaka hem till mamma och pappa när jag redan har en superfin lägenhet i mina ägor. :)

Så nu vet ni alla det. Men som sagt, jag kommer inte stanna länge. Åker jag inte direkt från Norrland och över hit till SB så flyttar jag neråt i Sverige därimellan. ^^

(Om 24 dagar landar jag i Sverige.)

Nu har jag suttit här och stirrat på en blank sida i flera minuter och vet verkligen inte vad jag ska skriva. Jag får ångest över att varje dag sitta och veta att dagarna här i paradiset bara blir färre och färre. Ändå kan jag inte sluta räkna heller fast jag vet att jag får en klump i magen som bara växer och växer.

Jag vill verkligen inte lämna denna underbara plast. Ingen kommer någonsin förstå hur jag verkligen känner för Santa Barbara. Ingen kommer någonsin förstå, hur många gånger jag än säger det, hur mycket jag älskar Santa Barbara, Kalifornien, USA.

Här hade jag börjat skriva en lista på allt jag kommer sakna, men listan blev för lång. Den blev deletad.

Nej, fyfan. Jag vill inte ens veta hur jag kommer känna sista dagen här. Hur flygresan till Sverige kommer kännas.

Jag har verkligen skaffat mig ett liv här som är helt underbart. Inte för att låta egoistisk, men jag älskar mig själv här. Det är helt sjukt hur en ny stad kan lyfta ens självförtroende och självkänsla helt.

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.




Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Jag har som läxa till imorgon att ta två kort på någonting valfritt, så länge jag använder månljuset som min största ljuskälla. Jag har letat månen varje kväll i flera dagar men inte hittat den. Ikväll tog jag med mig kameran ut på en lite jakt efter månen ännu en gång. Eftersom vi har en kulle på skolområdet som är ganska stor tänkte jag att är det ett ställe där jag kan hitta månen så är det där uppe. efter mycket om och men gick vi in till biblioteket och sökte på det; Kom fram till att månen stiger upp 3:46 inatt. ALDIG att jag stiger upp så tidigt och går ut och fotograferar!
Men när jag ändå var ute så passade jag på att ta lite fina kvällsbilder av mitt fina skolområde. :)











På hemvägen lyckades jag fånga brandbilens lysen också. :D
(Detta är förövrigt första gången jag tar kvällsbilder. :D)

Det verkar som att jag har ett mönster att skriva ett blogginlägg i veckan. Jag säger hela tiden att jag ska bli bättre på att blogga, så denna gång säger jag inte så. Så får vi se om det blir bättre uppdatering i framtiden. :P

Som ni kanske vet så har jag bara 40 dagar kvar i detta underbara landet. Jag har fått börja planera packningen och insätt att jag möjligtvis inte kommer få hem alla mina grejjer. Jag får helt enkelt fundera ut vad som egentligen är viktigt att få med sig hem och vad som jag faktiskt kan kasta.

Lite panik har jag också för jag vet inte alls vart jag ska ta vägen när jag väl landar i Sverige. Det är ju faktiskt här i USA, Santa Barbara, som mitt hjärta kommer stanna. Sålänge jag inte har ett Greencard/arbetsvisum i mina ägor så får jag ta dagarna som dom kommer. Bara för att slippa Sverige så har jag funderat lite på andra länder istället. Men somsagt, så vet jag ingenting för tillfället.

Över till vardagen här. Just denna vecka är det lite stressigt. Frånochmed i Måndags framtill Söndag så har jag genrep för invigningen av Garvin Teatern som vi har på skolan. Det är roligt vissa stunder, men eftersom vi i kören bara är en liten del av föreställningen så blir det att vi får vänta väldigt ofta och väldigt länge. Men jag ser framemot själva föreställningen. Imorgon, lördag och söndag har är mina D:dagar. The big days, liksom. :)

Bara för att det inte ska bli så mycket text, så lägger jag inte lite fina bilder från min och Sofies långa promenad genom ett av dom fina områdena som vi har här i SB. Längst uppe på toppen fick vi dock inte fotografera för exakt varenda hus hade övervakningskameror. :P

(Det blev mest blommbilder. Kanske inte jätteintressant, men ändå fina bilder. :))








Finaste flaggan som finns! <3

Ni anar inte hur sliten jag känner mig nu. Delad. Jag har bara 48 dagar kvar i detta landet. 48 dagar kvar att spendera i mitt underbara Santa Barbara. Mitt eget paradis. <3
Men jag saknar min lägenhet i Sverige. Jag saknar inte stället där lägenheten finns. Bara lägenheten. Och visserligen vännerna också.
Det är ändå här som mitt hjärta hör hemma.

Igår var tanken att jag skulle gå på bio med Vinny, Anthony och Ashley. Men vi fick lite förhinder och blev sena. Vi bestämde oss tillslut för att dra hem till mig och umgås lite innan nästa bio började. Men tack vare att Vinny har en liten dotter hemma och hans mamma skulle någonstans, så drog vi hem till honom istället.
Där tittade vi på filmen Jack and Jill och drack lite. Vinny lyckades få mig lite smått full. Men så fina vänner man har så tog dom hand om mig. xD



Vinny tog tillfället i akt att klä upp sig lite. Men han ville fortfarande vara bekväm. Så till den fina skjortan hade han mjukisbyxor. xD



Anthony stylar alltid när man tar kort på honom. xD

Ashley fick jag tyvärr inga kort på. :( Men kvällen var rolig och jag hoppas att det kommer fler tillfällen. :)