30 Juni 2012
29 Januari 2010 köpte jag min första lägenhet. Efter en lång väntan på renovering fick jag flytta in 13 Augusti 2010. Om lite mer än en månad firar jag 2 år i min lägenhet. Dock under dessa två år så har jag hunnit hyra ut den i andra-hand under min tid i USA. Så i Januari 2013 har jag ägt lägenheten i 3 år, men bara bott där i 1½ år. xD Wierd, I know. Men så är det.
Varför jag tog upp detta nu är för att jag idag fick tillbaka mina nycklar från killen jag hyrde ut den till medans jag var i USA. Så nu är jag en glaaad tjej som förhoppningsvis flyttar tillbaka in imorgon om det ïnte regnar allt för mycket. :P
Varför jag tog upp detta nu är för att jag idag fick tillbaka mina nycklar från killen jag hyrde ut den till medans jag var i USA. Så nu är jag en glaaad tjej som förhoppningsvis flyttar tillbaka in imorgon om det ïnte regnar allt för mycket. :P
Tittade igenom min externa hårddisk och hittade en massa gamla bilder. Bla. denna. Lite mer än en vecka innan jag flyttade in i lägenheten. Jobbar och står i, försöker få fint i lägenheten. :D
23 Juni 2012
Det var ett tag sen sist jag skrev någonting här i bloggen ochdet sista jag skrev var kanske inte så himla glatt.
Den största händelsen är att jag har fått jobb. På Folkets Hus. Kanske inte det bästa eller roligaste jobbet, men det är ett jobb och jag är glad över att ha någonting att göra om dagarna. Den fina titeln som jag fick är administrationsbiträde. :) Det låter i alla fall coolt. :P
En sak har jag kommit fram till - Jag vill INTE stanna kvar här uppe i Norrland. Under mina 13 år som norrlänninng så har jag nog aldrig trivts. Jag åkte ner till Eskilstuna och hälsade på släkten så ofta jag bara kunde. Nu, efter mina 9 månader i Kalifornien, så är jag 100% säker på att jag verkligen inte vill bo här.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet inte när. Men inom en snar framtid så hoppas jag på att ta mitt flyttlass och åka söderut. :)
Den största händelsen är att jag har fått jobb. På Folkets Hus. Kanske inte det bästa eller roligaste jobbet, men det är ett jobb och jag är glad över att ha någonting att göra om dagarna. Den fina titeln som jag fick är administrationsbiträde. :) Det låter i alla fall coolt. :P
En sak har jag kommit fram till - Jag vill INTE stanna kvar här uppe i Norrland. Under mina 13 år som norrlänninng så har jag nog aldrig trivts. Jag åkte ner till Eskilstuna och hälsade på släkten så ofta jag bara kunde. Nu, efter mina 9 månader i Kalifornien, så är jag 100% säker på att jag verkligen inte vill bo här.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen och jag vet inte när. Men inom en snar framtid så hoppas jag på att ta mitt flyttlass och åka söderut. :)
Bjuder på en bild på mig och Anna som JT tog. :)
3 Juni 2012
Varför jag? Varför nu?
Det kan bero på förkylningen som trycker på i huvudet. Men det är lite deprimerande att bo här uppe i Norrland. Inte bara det. Jag har aldrig varit den med mycket vänner, fören jag flyttade till Santa Barbara. Där fick jag mig en hel hög med fina och underbara vänner.
Man läser på facebook; Dom är så välkomna hem. Alla vill vara med dom och dom hittar på en massa saker med deras saknade vänner här i Sverige. Vad gör jag då? Jo, jag sitter och skypar med mina SB-vänner som finns överallt i hela Sverige.
Folk frågar hur det känns att vara tillbaka? Skit! Det känns skitsurt! Det enda som känns bra är att jag äntligen får krama och pussa på mina brorsöner.
Finns säkert folk som tar illa vid sig nu, men struntsamma. Det är såhär jag känner innerstinne.
Att gå från att ha minst 10-15 personer runt om sig 24/7 i 9 månader till att komma upp till Norrland där man sitter ensam, fastklämd, i en håla är fan tufft. Det är ingen som någonsin kommer att förstå mig på riktigt.
Jag kan försöka att berätta, men det kommer aldrig gå till 100%. Det finns så himla mycket att berätta om, så många känslor, minnen.
Det kan bero på förkylningen som trycker på i huvudet. Men det är lite deprimerande att bo här uppe i Norrland. Inte bara det. Jag har aldrig varit den med mycket vänner, fören jag flyttade till Santa Barbara. Där fick jag mig en hel hög med fina och underbara vänner.
Man läser på facebook; Dom är så välkomna hem. Alla vill vara med dom och dom hittar på en massa saker med deras saknade vänner här i Sverige. Vad gör jag då? Jo, jag sitter och skypar med mina SB-vänner som finns överallt i hela Sverige.
Folk frågar hur det känns att vara tillbaka? Skit! Det känns skitsurt! Det enda som känns bra är att jag äntligen får krama och pussa på mina brorsöner.
Finns säkert folk som tar illa vid sig nu, men struntsamma. Det är såhär jag känner innerstinne.
Att gå från att ha minst 10-15 personer runt om sig 24/7 i 9 månader till att komma upp till Norrland där man sitter ensam, fastklämd, i en håla är fan tufft. Det är ingen som någonsin kommer att förstå mig på riktigt.
Jag kan försöka att berätta, men det kommer aldrig gå till 100%. Det finns så himla mycket att berätta om, så många känslor, minnen.
1 Juni 2012 (Last day in Cali! <3)
Bara för att liva upp bloggen lite tänkte jag ladda upp lite bilder från min sista dag i paradiset som spenderades i Hollywood. :D
Enjoy! :) <3
Havet! <3 Stranden! <3 Vädret! <3
Ser ni Iron man i vänstra hörnet? :D WALK OF FAME!
BUMBLEBEE! :D Transformers-fan som jag är. :DD
Dessa fina tjejer åkte jag med. :D <3 Älskar er!
Hollywood-skylten! :D
Stjärnor på Hollywood Walk of Fame.
Min favorit skådespelare! <3
Det absolut bästa av allt bra som finns; Jag bredvid The king of Pop's stjärna! Michael Jackson in my heart!! <3
Enjoy! :) <3
Havet! <3 Stranden! <3 Vädret! <3
Ser ni Iron man i vänstra hörnet? :D WALK OF FAME!
BUMBLEBEE! :D Transformers-fan som jag är. :DD
Dessa fina tjejer åkte jag med. :D <3 Älskar er!
Hollywood-skylten! :D
Stjärnor på Hollywood Walk of Fame.
Min favorit skådespelare! <3
Det absolut bästa av allt bra som finns; Jag bredvid The king of Pop's stjärna! Michael Jackson in my heart!! <3
1 Juni 2012
Idag har det gått en vecka sen jag blev tvungen att lämna mitt paradis. Det har varit ganska svårt. Det enda som jag har saknat mest är mina brorsöner.
Att få krama om dom, att få pussa på dom, att få se dom le, höra dom skratta. Guld värt för mig som faster. <3
Det är svårt att veta att jag inte längre kan gå över gården för att träffa alla. Att inte kunna gå till State street. Att inte få hajka på ett bra tag framöver. Visst, alla mina fina vänner finns här i Sverige någonstans, men dom är så himla långt bort! Varför skulle just jag bo så himla högt upp i landet? Varför skulle jag vara den utan pengar och körkort? Hade så gärna kunnat ta bilen en helg och bara köra ner till alla och krama om dom. <3
Detta suger verkligen. Ingenting känns som det ska längre. Jag lämnade en del av mig själv i USA. Så är det bara.
Men.. Jag blev tvungen att lämna USA. Rent tekniskt så blev jag faktiskt utkastad. Jag får helt enkelt ta en dag i taget. Försöka få till en bra vardag och ta mig framåt så gott det går.
Att få krama om dom, att få pussa på dom, att få se dom le, höra dom skratta. Guld värt för mig som faster. <3
Det är svårt att veta att jag inte längre kan gå över gården för att träffa alla. Att inte kunna gå till State street. Att inte få hajka på ett bra tag framöver. Visst, alla mina fina vänner finns här i Sverige någonstans, men dom är så himla långt bort! Varför skulle just jag bo så himla högt upp i landet? Varför skulle jag vara den utan pengar och körkort? Hade så gärna kunnat ta bilen en helg och bara köra ner till alla och krama om dom. <3
Detta suger verkligen. Ingenting känns som det ska längre. Jag lämnade en del av mig själv i USA. Så är det bara.
Men.. Jag blev tvungen att lämna USA. Rent tekniskt så blev jag faktiskt utkastad. Jag får helt enkelt ta en dag i taget. Försöka få till en bra vardag och ta mig framåt så gott det går.
