1 Juni 2012

Idag har det gått en vecka sen jag blev tvungen att lämna mitt paradis. Det har varit ganska svårt. Det enda som jag har saknat mest är mina brorsöner.
Att få krama om dom, att få pussa på dom, att få se dom le, höra dom skratta. Guld värt för mig som faster. <3

Det är svårt att veta att jag inte längre kan gå över gården för att träffa alla. Att inte kunna gå till State street. Att inte få hajka på ett bra tag framöver. Visst, alla mina fina vänner finns här i Sverige någonstans, men dom är så himla långt bort! Varför skulle just jag bo så himla högt upp i landet? Varför skulle jag vara den utan pengar och körkort? Hade så gärna kunnat ta bilen en helg och bara köra ner till alla och krama om dom. <3 

Detta suger verkligen. Ingenting känns som det ska längre.  Jag lämnade en del av mig själv i USA. Så är det bara.
Men.. Jag blev tvungen att lämna USA. Rent tekniskt så blev jag faktiskt utkastad. Jag får helt enkelt ta en dag i taget. Försöka få till en bra vardag och ta mig framåt så gott det går.

Kommentarer
Postat av: Liwi

Vi är många och är det meningen att vi ska hålla ihop kommer vi göra det också.

En dag kommer vi få komma tillbaka till vårt paradis, där vi är som lyckligast!

2012-06-01 @ 13:27:28
URL: http://stageentry.devote.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0