Japp, den tuffaste dagen hittills.

Jag kommer inte ens ihåg hur jag taklade detta förra året. Men denna gång slutade det med tårar. Jag blev tvungen att säga hejdå till mina prinsar, fasters två hjärtegull. Det var megahårt, men någonting som var tvunget att göras. Jag fick massor med pussar och kramar av Theo och det bästa av allt- pojken kommer fram, tittar mig i ögonen och säger "Älskar dig faster."

Jag kan verkligen inte beskriva med ord hur mycket mina brorsöner betyder för mig. Hur mycket glädje dom skänker mig. <3

Det var självklart väldigt svårt att sluta pussa och krama på Kimmie också, min lilla gottegris. Men det är faktiskt lite lättare när dom inte kan prata än. Hade inte Theo sagt "Älskar dig faster." Då hade jag kanse kunnat hålla tårarna inne lite längre.

Men jag är ändå glad över att få fara tillbaka till USA. Det känns skönt. Visst hade velat ta med mig pojkarna, men det funkar ju inte. :) Dock ville Theo följa med faster. Men det gick ju inte. <3
Jag kommer prata med dom så mycket jag bara kan på Skype och så ska jag ha grymt jävla roligt under mina sista månader i USA. :D