Flummig lista med gayuvy och pennskrin

Detta kommer bli ett flummigt och osammanhängande inlägg, men ha överseende med det. Idag har jag suttit och pratat en massa sthlm och USA med mor och far idag. Måste snart hitta ett ställe att på bo över natten i sthlm. Det är ju bara 3 veckor kvar tills jag och far åker ner till Stockholm för att gå på mitt avresemöte. Där jag kommer träffa blivande studenter och kanske också någon enstaka klasskompis/romie. Vi ska också passa på att gå till Ambassaden och fixa visum.

Jag har också börjat "skriva" en lista(i huvudet) på vad som jag vill ha med och vad som måste med till USA. Listan är lång med måste förkortas betydligt.

Jag har också skrivit en lista på saker som måste inhandlas. Som fattas.
En webkamera är ett måste. Har ju skaffat skype så man kan prata med släkt och vänner i Sverige.
Nya skor. Jag har två eller tre par och dom är trasiga. Sen tror jag också att dom skorna blir för varma i Cali.
En skolväska. Äger ingen då jag dels var dålig på att ta hem skolarbeten och sen släpade jag ofta böckerna i famnen eftersom jag åkte buss.
Nya hörlurar till MP3.n. Kommer aldrig överleva flygresan annars.
Block och pennor. Äger typ inget sånt heller. (Ett pennskrin kanske inte skulle vara helt fel. ;P)

Ja, den listan är ganska lång. Denna lilla lista skrev jag mest för mig själv. Det finns saker jag kommer på ena sekunden, går till pappret och ska skriva upp och då är det borta. xD


För någon dag sen hittade jag på google maps en funktion som liknar eniros gatuvy och fick se exakt hur vägen ser ut mellan mitt boende(Buena vista Apartments) och Santa Barbara City College campus. :)
Det är grymt nära och vägen är jättefin. Satt och mådde så gott när jag tittade på hur det såg ut. Det är så himla fint och jag längtar verkligen som en tok på att få se i verkligheten.

På något vis så känns det inte så himla farligt längre att komma till ett ställe man aldrig varit på. För nu har jag sett på google hur det ser ut. Hur vägen ser ut till skolan.
Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men det är nästan att jag kanske känner igen mig när jag kommer dit. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0